Och hon gav sig inte.

Jag debuterade med Och hon gav sig inte. som trycktes i slutet av 2011 och kom ut i handeln 14 februari 2012. Boken vänder sig till dig som vill ha en annorlunda läsupplevelse med både fantasi och realism mellan samma pärmar. Om du dessutom uppskattar en huvudsakligen psykologisk historia där det inre står i centrum för yttre händelser är detta rätt bok för dig. 

På förekommen anledning - Och hon gav sig inte. inte är någon barnbok. I den bästa av världar skulle inte ens tonåringar "få" läsa den, men tyvärr kan säkert många av dem känna igen sig så det finns ingen mening med att sätta någon åldersgräns.

Handlingen

Och hon gav sig inte. är en relationsroman i fler än en bemärkelse; den handlar förutom om kärleksrelationer om relationen till sig själv, till de som står nära, som tror att de står nära och till alla andra. Boken handlar om vilka offer vi är beredda att göra på fåfängans och kärlekens altare - för att skydda både oss själva och andra från att upptäcka vilka vi verkligen är.
Å ena sidan handlar Och hon gav sig inte. om Skogen och hur djuren, tomtarna, männen i skor – ja, allting som lever där – ska kunna samsas. Skogrået bär det yttersta ansvaret för att allting fungerar men till sin hjälp har hon sin följeslagare Spillkråkan, den unge draken och inte minst (eller jo, förresten) bonsaiträdet Mig Själv. Skogsans livsuppgift är att förvalta arvet efter sina stammödrar samtidigt som hon måste efterlämna sitt eget avtryck till nästa generation. Under det dygn boken utspelar sig ska Evolutionsmötet invigas och Skogen förberedas för alla besökare. Samtidigt fortsätter livet som vanligt, både på land och i vatten.
Å andra sidan handlar boken om Stan som fåfängt har pudrat sig i snö och smyckat sig med iskristaller. Om Jasmine, eller Mina som hon kallas, hade fått bestämma hade det funnits många fler fjäll i den här delen av boken. Snön hade varit djupare och istället för saltning eller sand hade uppfarterna krävt liftkort. Så blev det inte. Mina tillbringar istället dagen i glada vänners lag. Viss uppmärksamhet ägnas åt att försöka flytta en kompis bohag från en lägenhet till en annan. Fast den stora frågan är förstås hur kvällen ska bli och i vems sällskap. 

Tillägnan och tack 

Den här boken är skriven till dig som vet. Till dig som förstår. Till dig som minns, förlåter, går vidare, orkar och älskar. Till dig som behöver göra det.

Tack vare stödet från Daniel och Karin. Tack för alla de oändliga bollplanksstunderna oavsett tiden på dygnet. (För vad hade boken blivit utan all kladdkaka och allt te?) Tack för alla kommentarer, smileys och röda streck i tidigare manusversioner och tack för att ni trodde på oss (historien och mig). Tack Hanna, för din värdefulla förstagångsläsning och vårt långa samtal längs de snötäckta stigarna och sittande på de höstkalla stenarna. (Tack högre makter för att vi inte blev sjuka och dog av lunginflammation på kuppen!). Tack också till alla vänner som frågat hur det gått med boken (d v s tjatat på mig om att få boken klar). Ni har gett mig modet att gå hela vägen (skönt att det inte är bokstavligt menat) till tryckeriet.

Ordlistan

Skogen
Bark – motsvarigheten till hud på Skogsrået

Bybo – person av arten homo sapiens sapiens

Bäcken – smalt vattendrag, mindre än en meter på bredden

Erodik – erosion + erotik, åtrå så stark att den urholkar ens allra innersta

Evolutionsmöte – en årlig sammankomst då alla världens varelser träffas för
att bland annat bestämma hur de ska utvecklas det närmaste året och göra upp om vilken föda som passar deras livsstil

Fortplantning, flugsvamp och rullande stenbumlingar” – ”sex, drogs and rock n’ roll”

Graniter – hårdstenare, kanske mer kända som hårdrockare

Guldring – används som ett sätt för Skogsrået att öronmärka sina kreatur

Gungfly – används i uttryck som ”vilket gungfly”, motsvarar ”häftigt”

Jordskred – finns ett motsvarande granitband bland byborna, de kallar sig Rolling Stones

Jätte – en varelse med så stort ego att det inte får plats i boken, trots detta tål jätten inte att jämföras med någonting annat än andra jättar

Kotte – förutom att vara en behållare för trädfrön används ordet för varierande grader av förolämpningar. Valfritt förled påverkar graden av kottens storlek och förolämpningens inverkan. Enkelt kan sägas att det används metaforiskt på motsvarande sätt som bybornas ”barnrumpa”

Män – de kan enkelt delas in i kategorierna: män som använder skor (bybor av hankön) och de som inte gör det (till exempel Näckar)

Någonvars – någonstans

SEPÅ – står för ”Scha, Eru PÅ”. Men eftersom några medlemmar är osäkra på om de verkligen har stavat rätt föredrar de att bara använda förkortningen. SEPÅ står öppet för alla avlidna motståndsmän som kom ihåg att ta med sig ett vapen i döden. Tidigare har det varit en jämn tillströmning av diverse självutnämnda frihetskämpar, men de senaste århundradena har rekryteringen haft en påtaglig övervikt av dalmasar

Skogen – en förlängning av Skogsrået och namnet på platsen där historien utspelar sig

Stamtavla – baksidan av ett träd, eller helt enkelt dess rygg

Sten på! – ett uttryck motsvarande ”rock on!”

Tjärlek – en klibbig längtan efter någon särskild, någon det inte går att få nog av

Tjärnen – namnet på den lilla, men förrädiskt djupa sjön

Vara varg – ett knyttuttryck för att vara nästan rabiesgalen av ilska, det finns inga vetenskapliga belägg för användandet. Men det gör det sällan för bybouttryck heller

Vars – ett sammanfattande ord för ”var” eller ”vart”

Å – ett vattendrag som är bredare än Bäcken, ungefär tre till fyra meter på bredden

Älven – riktigt brett vattendrag med flera tiotals meter mellan stränderna

Älvor – graniter på officiellt uppdrag, därför förknippas de oftast med de nätta dansande varelserna i vita skrudar


Stan
Barnskrämma – vuxnas försök att ge barn och ungdomar en egen plats att vara på utan att ta hänsyn till om det är en naturlig samlingsplats för målgruppen. Eller ett försök att ge barn och unga lite kulturell bildning, ofta i form av någonting de inte uppskattar

Isa – smeknamn på Isabella, används bara av de närmaste

Lastbil – om den nämns i samband med Mattias eller David rör det sig om en leksakslastbil av den typ som kan bli en robot

Lina – smeknamn på yngsta systern Evelina, används bara av de närmaste

Matte – framförallt Davids smeknamn på lillebror, inte särskilt uppskattat av Mattias själv

Mina – smeknamn på Jasmine, används bara av de närmaste

Mysig nostalgisk stund (MNS) – ett av alla tillfällen då Mattias och David bråkar om något som hänt i deras barndom, påfallande ofta nämns en viss lastbil

Kuriosa


En liten del av alla referenser som konsulterats under arbetet. Utöver dessa böcker har Wikipedia varit min bästa vän, liksom "knyttsidan" och Mr Google i största allmänhet. Dessutom har jag lystet bläddrat i en massa andra böcker hemma hos vänner och på bibliotek. För att inte tala om alla underbara männsikor som fått svara på hopplösa frågor om allt mellan definitionen på genrer till hur en viss dialekt skulle uttala det ena ordet eller det andra.

Dessutom har musiken spelat en viktig roll när det gäller att beskriva känslor. Jag kan sitta och spela igenom en låt massor av gånger tills känslan fullständigt uppfyller mig och då går jag tillbaka till tystnaden och texten. Eftersom det är en slags kedja där jag är ute efter att förmedla någonting, letar fram en låt, eller flera, som fångar ett fragment av det och sedan återvänder till det jag ville få fram kan jag inte påstå att det finns något slags soundtrack till "Och hon gav sig inte.". Mycket av musiken kan rentav verka helt irrelevant i förhållande till min text, men det här är faktiskt inte Disney.

Låtlistan
Supergirl - Brandsta CIty Släckers
I'm alive - Sonic Dreams
That's the way it is - Celine Dion
Dr Jones - Aqua
Snart är det jag som är kung - ur Lejonkungen
Still haven't found - U2
Junkie - Ozzy Ozbourne
Can't get you out of my head - Kylie Minogue
Father of a son - The Ark
Tell me this night is over - The Ark
Följ mig - Brandsta City Släckers
Brudrovet - Nordman
Poison - Alice Cooper
Båtlåt - Robert Broberg
Temple of love - Sisters of Mercy
Som om inget annat fanns - Sarek
Finns ingen utväg - Björn Skifs
We´re not gonna take it - Twisted Sister
Strömkarlen - Nordman
Timglas - Lars Winnerbäck
You, who stole my solitude - The Ark
Man! I feel like a woman - Shania Twain
Stigmata martyr - Bauhaus
Alla har glömt - Towa Carson
Ännu glöder solen - Nordman
Pärlor - Kent
You´re still the one - Shania Twain
Funkytown - Lipps Inc.
Jenny from the block - Jennifer Lopez

Skogen som miljö är ett hopkok av fantasi och barndomens minnen av djupa skogar. Även om det kanske inte är så svårt att imponera på ett barns känsla för storhet. För att verkligen komma riktigt nära skogen har jag dessutom varit runt och tittat på tallar som växer både här och där för att se hur miljön påverkar. En och annan stam har fått en klapp eller kram för att vara säker på om det känns som det ska. Det har varit väldigt roliga små upptäcktsfärder och kan verkligen rekommenderas! Träd är riktigt häftiga växter.

Den anonyma staden skapades i något av en miljömässig dimma. Det var meningen att det skulle vara "någonstans" var som helst och att det lika gärna kunde vara en stadsdel i en storstad som bara en småstad. Men vad jag verkligen sett framför mig medan jag har skrivit har varit ett hopkok av platser där jag bott eller vistats mycket av andra anledningar. För att nämna några exempel:

  • Systrarnas morgonpromenad görs i princip från Selma Lagerlöfs torg i Hisings-Backa ner mot motorvägen, fast med inslag av student-Ryd i Linköping.
  • Inspiration till kvarteret dit Vera flyttar fick jag från ett område ovanför Liseberg (uppenbarligen i Göteborg).
  • Bussresan börjar vid busshållplatsen i Glumslöv mot Helsingborg fast med utsikt över den lilla kyrkogården i norra Landskrona.
  • Inredningar och planlösningar är hämtade från vänner och bekantas hem liksom från de oändliga bostadsjakterna mitt liv kretsar kring.
Inspirationen till igelkottarnas partytrick kommer från en igelkott jag mötte en höstdag för en massa år sedan när var jag på väg hem från skolan (som vanligt). Det blåste en enerverande motvind och marken lutade naturligtvis åt fel håll. Bäst som jag trampade på tittade jag upp från mitt cykelstyre och fick se en liten lövhög komma rullande. Den hade en väldig fart där den tumlade in i trottoarkanten och otroligt nog fick upp hastigheten ännu mer. Jag vet inte varför jag inte kunde sluta stirra på den. Men plötsligt vecklade den ut sig och visade sig vara en ganska yr igelkott. När den återhämtat sig lite rullade den ihop sig igen och blåste vidare nerför gatan. Jag kunde inte låta bli att använda den lille krabaten i boken!

Jag har alltid tyckt att folktro är oerhört spännande. Tänk hur många tomtar och troll som stuvat runt i våra förfäders medvetande! Jag kunde helt enkelt inte låta bli att försöka komma dem lite mer in på livet och Skogsan in på barken. Det behövdes en kontrast till stan men samtidigt fick det inte avvika för mycket. Det handlar om individer i en grupp snarare än om ett slags kollektiv. Därför var det otänkbart att välja ett väsen med för många "gelikar", som en tomte eller älva. Och för att vara säker på att stanna kvar i skogsmiljön var Skogsråt ett naturligt val. Jag hade dessutom en gnagande längtan i bakhuvudet efter att få skriva om Skogsan och de andra. Men att det skulle bli så här stod inte klart förrän jag fick en vision av en separationsscen som liksom utspelade sig både i Stan och i Skogen. När det väl stod klart föll upplägget med vartannat avsnitt på plats. Därmed inte sagt att den ena berättelsen inte är mer eller mindre verklig än den andra. De är bara olika.

Under resans gång har det blivit (nästan) oändligt många inspirationsresor, både på egen hand och tillsammans med min allra käraste skrivarvän. Så kom det sig att jag en väldigt regnig sommardag tog mitt älskade "bokstöd" under armen och släpade med henne till Sägnernas Hus utanför Sandhem. Vi kom dit fulla av förväntan och övertygade om att vi skulle åka därifrån sprängfyllda av inspiration. Det var helt fantastiskt att se de miljöer som byggts upp och att på ett sätt stå öga mot öga med de ord vi skrivit. Vi åkte därifrån med våra förhoppningar vida överträffade men också med en ansenlig mängd prestationsångest. Går det att skriva tredimensionellt? Alltså att ge liv till miljö och karaktärer i skala 1:1 och förmedla en känsla av ett riktigt möte. Samtidigt är ju det häftiga med böcker att vad som brister i 3D går att kompensera i inre dimensioner.

Många av dem som fått läsa texten under resans gång har haft en gemensam fråga: Är det en sann berättelse? Och tja, det är möjligt att det finns några som känner igen sig. Jag hoppas att de flesta av dem ser det som någonting övervägande positivt. Men det är en fiktiv historia och det har varit viktigt för mig att den ska vara just det. Samtidigt vore det lögn att säga annat än att jag lånat ut mycket av mig själv till Jasmine och Isabella, på olika sätt, och jag tror att det här - trots sin fiktivitet - är det mest "(själv)biografiska" jag kommer att skriva.

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar