Everything is awesome/ConFuse(d)

Andra Världar! (Pernilla Lindgren fixade bildbevis på att jag faktiskt var vid bordet ibland och jag har ärligt snott bilden av henne.)

Så ... Vad har troll, fantastikpriser och världsbyggen gemensamt med saker som specialanpassade motorsågsproteser, konspirationer, streakande semivarulvar, skämsskryt om vems hemstad som har sämst trafikplanerare (Jönköping!), sexualundervisande pirater, tomma ringfinger(...ar?), superkraften att kunna kasta te i ögonen på folk och ständigt borttappade författare/förläggare att göra? Ärligt talat minns jag knappt själv men det är definitivt sånt som händer på science fiction och fantasy (sf/f)-kongresser. Särskilt om de heter ConFuse.

Givetvis inledde jag veckan med att traditionsenligt bli så där härligt dundersjuk och alla slutförberedelser fick sträcka sig till att konstant undra vilken dag det var och om det fortfarande var samma dag ett ögonblick senare. Men när kongressen väl slog upp portarna i fredags var alla sista-minuten-fadäser (som att nästan ha glömt Pernillas böcker) uppklarade och vi kunde slå upp bordet under spelad värdighet. Det underlättades något av att vara bland de första på plats så när alla andra väl kom kunde vi luta oss tillbaka med varsin kopp te och titta på.

Boksalen. Tog bilden alldeles helt själv till och med.

Efter att ha kramats med alla fellow-förläggare/-författare (det är hårt jobb att vara Patient Zero) och lärt oss att hitta mellan hotellet där vi höll till och Hemmakväll (lakritspipor och Anthon Bergs på lösvikt!) så blev det dags för panelsamtal om att vara förläggare i fantastik-Sverige.

Svenska förläggare samtalar. Britt-Louise Viklund (mod), Kerstin Aronsson (Styxx), Anna Vintersvärd (Andra Världar) och Elin Holmerin (Undrentide).

Det blev (så vitt jag har hört) ett bra samtal om vad vi vill ha (bra berättelser som hanterar både språk och dramaturgi på rätt sätt och författare som är öppna för konstruktiva samtal om sina texter) och vad som får oss avigt inställda (som att författare inte följer anvisningarna för att skicka in manus eller skickar in ofärdiga texter). Dessutom berättade vi om vad vi gör om dagarna när vi inte sitter i paneler och ser glassiga ut och om hur hårt arbete det faktiskt är att nå ut till läsarna.

Historisk fantasy. Elin Holmerin, Helena Andersson och Pernilla Lindgren.

Senare på kvällen handlade det om historisk fantasy. Författarna berättade om hur de tänkt (eller inte tänkt) för att förlägga sina berättelser i historisk tid och resonerade kring att det inte nödvändigtvis måste hamna i medeltidsinspirerad fantasy bara för att det inte är nutid. Däremot blev det väl inte helt utrett var gränsen går mellan vad som är nutida och historiskt, det beror ju på vem man frågar. För oss lite äldre *host, host* känns kanske -80 och -90 som alldeles nyss medan "dagens ungdom" lätt skulle klassa det som förhistoriskt.

Som de förhistoriska varelser vi är drog vi oss därefter tillbaka till sofforna i bokhallen med te och smörgås medan vi funderade på vad som skulle hända sen. Vi hade ju liksom precis kommit dit då ville vi ju inte behöva gå därifrån redan! Lyckligtvis behövde vi inte fundera så länge eftersom det dök upp ett gäng likasinnade bokmalar i form av Lupina Ojala med minions och samtalen var snart igång på full volym.

Lupina Ojala.

Minions: säljminion och författarminion.


Lördagen inleddes med finfrukost i trevligt sällskap på vårt privata lyxhotell (hos mina och Daniels numera ganska långväga grannar från studenttiden). Kanske var vi rentav lite väl bortskämda för vi kom lite sent till panelen med de nya svenska fantastikförfattarna.

Det här är uppenbarligen inte panelen för då låg min mobil i väskan men Thomas Årnfelt var med i den och det är en bra bild. Som Pernilla tagit på honom (och jag av henne). Själva panelen befolkades för övrigt av Eva Holmquist, Lisa Rodebrand, Anna Jakobsson Lund, Mattias Engström och Björn Cederlind.

En stor fördel med den här lilla ankdammen av fantastik på svenska är att vi har ganska bra koll på varandra (och det är inte bara för att vi på Andra Världar helt enkelt samlar på oss en massa själar genom våra antologier) så om man bara kastar sig in i Facebookgrupper och dyker upp i såna här sammanhang redan på vägen till den färdiga boken så finns det alla möjligheter att bygga upp ett kontaktnät. Så även om jag på avstånd fått följa med i en del av panelisternas resa från aspiranter till debutanter (och vidare till författare, om man nu ska göra skillnad) är det alltid lika intressant att lyssna på andras erfarenheter.

Efter avslutad panel ådrog vi oss avundsjuka blickar när vi svansade in i bokhallen med en välpackad picknick-korg till lunch. (Kanske skulle föreslå att vårt värdpar öppnar ett mobilt vandrarhem med plats för oss allihop och hänger med på alla mässor och konvent ...?) Fast vårt sushiätande sällskap verkade inte särskilt långsinta.

Min vana trogen glömde jag helt bort det där med att det bor en kamera i telefonen (jag menar; seriously!) och därför blev det ingen bild på panelen som pratade om What's in a name?. Medverkande var i alla fall Suzanne van Rooyen, Kristina Hård, Thomas Årnfelt och Marcus Olausson och om ni inte vet hur de ser ut så är det väl bara att googla. :p Hur som helst så var det spännande att höra att det är fler som leker med symboliken i namn och som förläggare kände jag mig nöjd med att det finns en medvetenhet bland (i alla fall dessa kloka) författare om kopplingen mellan kulturella sammanhang och personnamn.

Jag kan inte exakt säga när vi stod vid borden och sålde böcker, när vi satt utslagna och åt Ipren som godis och godis som medicin eller när vi flippade ut och roade oss med att försöka skrämma livet ur varann (okej, det var kanske bara jag men Pernilla var faktiskt a sitting duck ...) men vi hann så klart med sånt också mellan varven. Och fler koppar te. Och både korta och långa samtal med folk i närheten eller i andra änden av salen om mer eller mindre viktiga saker som marknadsföring, filmer, böcker, skriva, jobba, mässor och om vi skulle se om vi kunde fånga någon kvällsmat. Nya ansikten bjöd på sig själva och adopterades in i gänget (vare sig de ville eller inte - och somliga var jäkligt motsträviga, lät sig inte ens mutas med lakritschoklad!). Och det är ändå rätt speciellt att tillhöra ett sällskap där man på fullt allvar kan fråga en annan vuxen människa offentligt om den hann dra upp byxorna eller om de är kvar nere och få det uppriktiga svaret att personen i fråga ska kolla ...

Though chicks. Suzanne van Rooyen (mod.), Anna Jakobsson Lund, (Anna Blixt, John-Henri Holmberg), Therese Norén.

Och trots att det alltså var fullt upp hann vi i tid till panelen om Though chicks. Det blev ett givande samtal om hur kvinnor och icke-män porträtteras i fantastiken och hur "lätt" det är att det som skulle vara coola kvinnor bli till män med bröst. Det blir alltså inga komplexa och hela personbeskrivningar utan de får de stereotypa manliga hjälteegenskaperna fast den litterära motsvarigheten till kortare fållar och djupare urringningar. Så något vi saknar är fler sammansatta personligheter som har både mjuka och hårda sidor och som inte tar på ett sätt som gör att berättelsen trillar ner i machofällan. Någon i publiken undrade också hur det ser ut med kvinnliga "mentorer" för manliga "padawans" och alla tankeläsare i lokalen vet att det fick mig att börja tänka på The Incorrigible. Att ni andra inte hörde något berodde på att det inte kändes som att det var den sortens ledsagning som efterfrågades men ni kan ju kolla in Alvhilda-trilogin istället.

Point of View. Marcus Olausson, Ben Aaronovitch, Linnea Anglemark, Flemming Rasch (mod.), Eva Holmquist.

Sen bytte vi Point of View. Tyvärr var det under en av mina febertoppar så det kändes mest som att jag satt på en myrstack och hörde röster i 45 minuter. Jag har dock i efterhand blivit försäkrad om att det anses socialt accepterat att det händer i ett rum fullt av folk.
Vad gäller själva sakfrågan däremot kan jag inte direkt återge vad panelen tyckte men om jag inte redan börjat förläggar-ranta på temat så kan jag lova att det dyker upp på bloggen under hösten.

Efter välbehövligt mys med godispåsen påbörjades operation "vad ska du göra i kväll?" följt av kurragömma utan att riktigt veta vilka som skulle hittas. Eller ens OM de skulle hittas. Och när de väl hade blivit lokaliserade hade kommunikationssvårigheter gjort att det var lite osäkert vem som skulle vara var. Tur att vi var relativt instängda på hyfsat liten yta ... Och när vi lyckades tränga ihop oss vid ett enda långbord i baren i väntan på kvällens sista panel om ett eventuellt fantastikpris kom vi ännu närmare varandra.

Ganska precis kl. 22 tågar alltså ett gäng fantasy-/sf-författare in och sätter sig mitt i salen på en enda lång rad. Efter dem kommer resten av publiken. Knappt hälften så många. Och panelen börjar diskutera fördelar med att införa ett fantastikpris. Typ att det är ett tecken på uppskattning för författarna och på sätt och vis för förlagen. Att det är ett sätt att visa läsare inom fantastiken och kanske även utanför den på kvalitet och att det faktiskt finns en växande och regelbunden utgivning av inhemsk fantastik. Och det drogs paralleller till Norge där något liknande redan finns. Och så var det alla nackdelar ... Som att någon måste ta tag i det. Priset måste väcka intresse. Det tar tid. Det är mycket jobb. Är det läsarna eller förlagen som har initiativet? Ska det vara ett enda pris eller ska det vara två? Ska det delas i genre på sf/fantasy eller ska det delas upp på romaner/noveller. Hur stort är underlaget egentligen? Och allt det här är förstås relevanta frågor. Särskilt som panelen av en eller annan anledning inte drog större publik så kan man ju undra hur stort intresse det finns bland andra än potentiella nominerade. I princip kan vi väl säga att det landade i att ingen blev klokare än den var innan vi kom in i salen.

Så vi gick tillbaka till baren.

Och byggde oss ett nytt långbord för att försöka komma vidare på egen hand. Det gick jättebra ända tills vi på nåt sätt gled över i att prata om noveller: egna, andras, pågående, idéer ...
Det är ungefär den nivån som är lite "farlig" att hamna på när man har ett bord med typ ett dussin författare. Om "andra" tycker att vi kan kläcka ur oss märkliga funderingar i vanliga fall så vill ni helt enkelt inte veta vad vi pratar om när vi aktivt uppmuntrar varandra att spinna vidare på våra egna resonemang och glatt kastar oss in i andras. Intrigerna i dokusåpor kan framstå som lite bleka och urvattnade i jämförelse.

Det kanske är därför det stod på skylten till p-huset att de stängde vid midnatt. Så för att vara säker på att hinna flytta bilen var det ju bara att passa på under den korta stund någon råkade ha koll på tiden. Det var bara det att någon hade tänkt att det var skönt att inte behöva släpa runt på alla grejer när de låg så bra vid bordet. Och någon hade inte tänkt på att boksalen kanske låstes när programmet var slut. Så någon upptäckte att det var väldigt få kvar att fråga om nyckeln. (Nämnde jag att konventet hette ConFuse?) Till slut hittade en vänlig själ och jag den bar där personen med den enda nyckeln hade parkerat sig så att jag kunde få tag i min bilnyckel, hämta det lilla skrället och medan gps:n ba: "asså, du bestämmer inte över mig, jag vaknar när jag vaknar!" så fick jag i ett väldigt mörkt Linköping (och delvis ombyggt sedan jag bodde där och förresten aldrig körde bil i) försöka gissa mig fram till en parkering som inte tänkte stänga medan min hjälpsamma men febriga hjärna hejade på med en mental karta över Göteborg. Jag kan ju säga att det tog en stund ...
Men det gick och jag hittade till och med tillbaka till de andra som börjat undra var jag tog vägen. (Well, you and me both, apparently.)


Till slut antyddes det att det var stängningsdags. Några droppade av mot rummen, andra tog teleportern och somliga av oss blockerade trapphuset medan vi pratade om kongresstrivsel både i allmänhet och i synnerhet.

Det hann alltså bli rätt sent innan kudden fick tillfälle att titta på oss med sina vädjande ö...ron? Och då var vi rätt uppe i varv. Så det blev inte många timmar sova innan klockan ringde. Som om den ens hann före min nära-sendrags-väckning. (Det gäller verkligen att gå in för det här med att göra det mesta av sina helger hemifrån.) Så det var riktigt skönt att hinna med en lång och långsam frukost och ändå bli klara och vara tillbaka på plats i tid för trolltiderna kl. 11.

Troll i folktron och fantasy. Kristina Hård, Oskar Källner, Carolina Gómez Lagerlöf (mod.), Anna Vintersvärd, Rasmus Kaj.
Pernilla sa åt mig att posera ...

Det är inte ofta en panel börjar med allsång, men här blev det passande nog trollmors vaggvisa. Vilket kanske dessutom var bra för minnet eftersom jag hade glömt bort min novell Bergtagen. När vi väl kom igång så pratade vi om inspirationen i allt från folktron och John Bauer till Bamse. Och vi pratade om hur användbara trollen är för att skapa konflikter och utforska mänsklighetens mörkare sidor men också för att förmedla ett specifikt budskap. Och vi är alla överens om att trollens återtåg bara har börjat.

Ute i boksalen var det däremot relativt folktomt under söndagen. Så det gällde ju att hitta något att roa sig med. Som att ta bilder på varandras bord. Det var bara det att Eva Holmquist och vi stod mer eller mindre på varandra så när kameran åkte fram tänkte jag låta Eva få ha sina 15 minutes of fame för sig själv. Det tyckte inte Pernilla.
Ordspira förlag: Eva Holmquist.

Så vi kompromissade, för sånt gör man med sin författare ibland:
Fantasi förlaget. Elin Niklasson och Lisa Rodebrand (efter att hon hittats igen där hon gömde sig vid tröjorna).
Marcus Olausson.
Oskar Källner och Markus Sköld.
Working hard or hardly working ...

(Skulle det visa sig att det i den här tidsdimensionen egentligen hände i en annan ordning så beror det bara på att jag givetvis återberättar det från Andra Världars tidszon(er).)

Fantastik som tillflykt och terapi. Marcus Olausson/Zeke.

De av oss som hängt med Marcus tidigare i helgen borde ju ha anat vilken glädjedödande programpunkt det skulle bli. Mannen som tidigare hade fått ett helt rum att deprimerat tvärtystna bara genom att fråga om någon av oss hade en viss sorts sladd till nån sån där teknisk grej skulle alltså prata om att använda skrivandet som egenterapi efter att ha gått in i väggen. Men naiva som debutanter satte vi oss längst fram. Och där satt vi medan han tog oss med på sin väg till utmattningsdepression och resan tillbaka bara för att rusa in i det igen med huvudet före. Jag vet egentligen inte var jag ska börja nysta i det men det var en väldigt modig insats, rak och ärlig och ... tung.
Så det fanns liksom inte mentalt utrymme för fler paneler efteråt.

De första började fundera på att packa ihop och Pernilla och jag började fundera på var det fanns sånt där man äter. Restaurangen hade inte öppnat och kartan på baksidan av programmet smakade liksom lite torrt. Och sen blev det inte bättre av att hon plötsligt upphörde att existera. I ena stunden stod hon där och i nästa var hon bara borta. (Hon hävdar däremot att det var jag som försvann men jag letade ju bara efter henne så det räknas ju inte.) Hur som helst så gick jakten skitdåligt. Och stripsen var inte ens saltade.

...

Ähm. Right. Så ... Jag kanske borde ha gått på den där panelen om att skriva con-rapport? Seså, upp med en hand: hur många känner sig sugna på att åka på nästa års Swecon i Stockholm?

3 kommentarer:

  1. Lätt. Det är sällan man skrattar så mycket under så kort tid och det är sällan man känner sig lika hemma och med människor som man gör på cons så räkna med mig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och så missade jag detaljen att länka till rätt blogg.

      Radera