Den ambulerande besserwissern

Rubrikerna på det här inlägget hade kunnat vara många.
"Kolonisatören", till exempel. Eller "Jag vill för er berätta, om huru det kan gå, när författar'n vill det rätta men det blir fel ändå". Eller "En äventyrshistoria enligt mall 1 A eller 1 B". Eller helt enkelt "Så skriver du cirka 300 sidor som garanterat kommer att få Anna Vintersvärd att fullkomligen explodera".

I grund och botten handlar det om berättelser som kretsar kring kulturkrockar - och framför allt det där osvikliga behovet av att berättelsen måste sluta med att den ena kulturen lyckas köra över den andra. Och även om det ibland förekommer små avvikelser så levereras poängen gång på gång på gång på gång i huvudsakligen endera av två förpackningar:

Mall 1 A
Person A kommer till helt Ny kultur i vår värld (eller helt annan). Person A ser sig omkring och konstaterar att Ny kultur gör allting fel eftersom det inte funkar som Person A är van vid. Person A insisterar på att Ny kultur ska göra som Person A brukar varpå Ny kultur ser ljuset och det blir som Person A vill.

Mall 1 B
Person B kommer till helt Ny kultur i vår värld (eller helt annan). Person B ser sig omkring och konstaterar att Ny kultur gör allting annorlunda. Person B suger i sig Ny kultur som en svamp och på rekordtid är Person B fullvärdig medlem i Ny kultur.
Just när allt ser ut att kunna bli frid och fröjd gör sig Gamla kulturen påmind igen och Person B tvingas välja. Antingen kan Person B avancera inom Ny kultur och bli bättre på den än alla infödingar eller så inser Person B att Ny kultur inte var lika bra som Gamla kulturen trots allt och använder sitt inflytande för att låta invånarna i Ny kultur se ljuset.

Och det är som om författaren inte ens fattar att den trillade dit! "Min bok är annorlunda än de andra", lovar vederbörande stolt. "Jag har minsann en helt ny vinkling!"
Och än en gång utmynnar alltihop i ännu en grådaskig cementering av ett vi-och-dem-tänk. För knappt två sidor in sitter berättelsen lik förbannat fast i något av ovanstående träsk och medan författaren ignorant klappar sig på sin självgoda axel sjunker huvudpersonen allt djupare ner i sin sunkiga människosyn för varje blad som vänds.

Det duger inte!
Förutom att författaren framställer sig själv som ett praktarsle så är det en förolämpning mot genren. Det är dessutom en genuin idiotförklaring av läsaren och ett hån mot alla dem som faktiskt har erfarenhet av att vara den där nykomlingen. För låt oss bara göra det klart en gång för alla att om Person A och Person B vore verkliga skulle de kulturkrocka med huvudet före rakt in i en massiv bergsvägg av ovilja att rätta sig efter utbölingen om de hade stampat sig in i ett för dem nytt samhälle på det viset.

Bara här i Sverige - som ju är ett relativt litet och kulturellt homogent land - finns det interna skillnader. Husmanskosten är inte exakt densamma i norr som i söder och det skiljer sig från den ena platsen till den andra vad folk förväntas hitta på till helgen. Mig veterligen finns det till exempel bara en del av landet där befolkningen pratar lika lätt och ledigt om sina kyrkobesök som andra gör om vädret. Det kan tyckas vara obetydliga småsaker, men just för att det är nyanser blir det så uppenbart när någon avviker från normen, även om det inte ens syns utanpå.
Betyder det verkligen att stockholmaren skulle stå över göteborgaren eller skåningen över dalmasen? Nej, (även om de allihop skulle kasta sig över ett tillfälle att dra en vits om varann). Är det ens någon som på allvar tror att göteborgaren eller dalmasen skulle rätta sig efter vad någon som kommer utifrån talar om för dem om hur de borde leva sina liv? Knappast! Men om nu någon känner för att försöka så skulle jag kunna tänka mig att ta med en skål popcorn och titta på när till exempel en skåning försöker implementera firandet av Mårten Gås i Dalarna.

Så betänk då att vi har sex befolkade kontinenter på den här planeten! Forskarna bedömer att det finns någonstans mellan åtta och tolv världskulturer (och trots harmoniseringsåtgärder inom EU får det ändå medges att det finns stora interna skillnader bara inom den europeiska kulturen), dessutom finns det sex världsreligioner plus en hel drös "mindre" trosuppfattningar som utövar sitt inflytande över sina bekännare, och för den som letar lite i historieböckerna finns det ännu fler kulturer och religioner att inspireras av ur det förgångna. Och så finns det förstås ett antal politiska ideologier som samverkar och motverkar varandra; och en del politiker som står mer eller mindre fria från religion och en del som vill tolka den.
För den författare som vill få ännu större nyansskillnader i sitt världsbygge kan det vara intressant att ha i åtanke att lite beroende på hur man definierar en stat så finns det omkring 200 stycken att välja bland. Diktaturer, republiker, monarkier, demokratier, militärregimer; allihop styrda av sina respektive officiella och inofficiella ledare.
Med bara ett par sökningar på nätet så går det att få fram åtminstone övergripande information om hur det är att leva på olika platser i världen. Och det behövs för de flesta av oss inte många steg utanför dörren för att stå öga mot öga med någon som vet - hur det är att vara den som kommer in i det nya: i det okända och det säkerligen oförutsedda.

Fatta vilken enorm rikedom av mänsklig kunskap, övertygelse och livsåskådning det faktiskt finns att ösa ur! Tänk vilka högstående och intrikata och spännande och fantastiska världar/samhällen/kulturer som går att skapa med bara pyttelite research och utan att ens mentalt behöva lämna den här lilla planeten vi delar! Skulle det då verkligen göra så förbaskat ont att som författare visa lite ödmjukhet inför att det inte finns en absolut sanning? Och även om det nu mot förmodan gör det så finns det ingen garanti för att det är just Personen som sitter inne med den. Varför kan den där kulturkrocken inte någon gång få sluta "oavgjort"? Än sen om den Nya kulturen kanske är annorlunda än vad Personen är van vid - måste det ligga en värdering i det? Eller för all del - om det nu nödvändigt måste finnas en konflikt inbakad i kulturkrocken så vänd åtminstone på den och låt den Nya kulturen för en gångs skull få överträffa Personens tidigare erfarenheter!

Hur understår sig en "medveten" författare att helt oproblematiskt använda sig av den uttjänta mallen och sätta sin egen kultur över alla de andras?! Det är inget annat än oförlåtligt.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar