Favorit i repris - att köra på vintern

Idag blev det 50 mil på hala vintervägar och i tidvis kraftigt snöfall. Det påminde mig om att alltför många ger sig ut i trafiken utan att ha en aning om vad de gör ... Så här kommer den: Annas körskola lektion 1.

Många har hört det förut, andra har själva drabbats av insikten, men ändå är det som att vi inte riktigt fattar: det blir vinter i Sverige! Den är årligen återkommande och innehåller typiskt sett en ansenlig mängd snö. En hel del av det där vita blasket hamnar på våra vägar. Eftersom snön fanns långt före vägarna ligger det nära till hands att tro att svenskarna lärt sig att hantera kombinationen snö och väg. Tyvärr är det inte så enkelt för istället uppfanns termen "snökaos". Ordet, som skulle kunna uppfattas som extrema väderförhållanden i kombination med snö, har istället kommit att bli en synonym med snö. Jag kan inte låta bli att fråga mig varför det blivit så. Kanske gick det helt enkelt för fort att säga "snö", så att man kände sig tvungen att lägga till ett efterled och det första man kom på var "kaos". Tråkigt nog tycks många ha fått för sig att lösningen på "problemet" är att sänka farten sisådär en 20 km/h.

På ett sätt kan jag förstå det. Jag tyckte att halkkörningen var så läskig att jag övervägde att skita i det där med körkort. Och det blev inte mindre läskigt av att körläraren efteråt sa att hon vid ett tillfälle blev så rädd att jag skulle volta med bilen att hon inte vågade titta. Men det kändes bättre sen när hon var imponerad av att jag faktiskt lyckades hålla alla fyra däcken i marken. "Jaha, och vad kan tjejen som höll på att skrämma ihjäl sig själv under halkkörningen på bilskolan lära oss om vinterkörning i trafiken då?" kan någon undra. Det återstår väl att se, men jag tänker i alla fall dela med mig av de punkter jag kommit fram till att en bilförare behöver ha koll på.

1.Du befinner dig i Sverige
Eftersom Sverige fanns före biltrafiken är det lika bra att börja med vädret. Det är visserligen lovvärt av våra politiker att fundera på det här med dubbdäcks miljöpåverkan och jag ifrågasätter inte den forskning som bedrivs. Men valet av däck måste utgå från väglaget där du bor och där din huvudsakliga körning sker. Är det isbana större delen av vintern tycker jag inte att du ens behöver fundera; det är dubbat som gäller. Om du däremot kör mest på snö eller har turen att bo där det i det närmaste är torrt på vägarna är dubbfritt ett bättre val. Poängen är att det är en bra idé att lägga vintrarna på minnet och ha en uppfattning om hur det "brukar" vara. Den där blevdetvinteriårigen-chocken är möjligen charmig första veckan, sen blir den snarare lite idiotisk.
Väglaget påverkas alltså i första hand av sin närmiljö och respektive års vinter. I de flesta delar av landet är det helt normalt att det är någon form av mätbart snödjup på vägarna och det finns inget kaosartat i det. Dessutom kan väglaget påverkas av väldigt lokala omständigheter som svackor, skugga/sol, vindstyrka eller fläckis. Vi pratar fortfarande inte om kaos i egentlig mening - termen är snarare "vinter".
Det är också typiskt svenskt är att vädret växlar. En person som kör en längre sträcka kan alltså räkna med flera väderlekar längs med vägen. Det påverkar naturligtvis körningen men ska inte heller kallas för kaos. Svensk vinter innebär ofta väder som yrsnö, stark sol, underkylt regn eller komplett dimma. Det är fortfarande inte kaos.
Är alla med? Svensk vinter, alltså - inte kaos. Bra.

2. Det är en bil
Det första man behöver veta om en genomsnittlig bil är att det är en metallklump på knappt ett ton, som INTE är byggd för att man ska överleva en krock i 90 km/h. Alla invändningar om att det GÅR att överleva ska förpassas till den mentala soptunnan. I det här sammanhanget är det ungefär som att säga att man KAN leva för evigt. Bara ta in och acceptera det faktum att hur säker din bil än sägs vara på andra sätt är den inte gjord för att du ska ta dig levande ur en krock i 90 km/h.
Sjunkit in ännu?
Nu?
Det är lugnt, jag väntar.
Färdig?
Dåså.
Blinka, svälj, sätt tillbaka hjärtat i bröstkorgen och stäng munnen. För all del, torka av dig kallsvetten också.
För det andra man behöver veta är att ingenting får skrämma en. Särskilt inte bilen. Sätter man sig bakom ratten på en bil handlar det inte om att "behandla den som en kvinna" utan snarare som en hund. Nu har visserligen jag själv något av ett kärleksförhållande med min älskade bil men saken är att det gäller att se till att bilen inte för en sekund glömmer vem som bestämmer. Och om du för ett ögonblick tror att det är bilen gör du bäst i att lägga undan bilnyckeln för gott. Det bästa sättet att inte vara rädd för sin bil är att lära känna den. Förutom att kunna känna igen den på en full parkeringsplats och veta vad den har för färg och reg-plåt gäller det att veta allt från exakt var draglägena sitter till vilka personliga egenheter den drabbas av. Börja till exempel med att aldrig lita blint på hastighetsmätaren och glöm inte att vinterdäck ofta är mindre än sommardäck vilket gör att felmarginalen ser olika ut beroende på årstid. Dessutom är det viktigt att din självkänsla och ditt självförtroende måste omfatta åtminstone hela bilens volym och du måste känna pedalerna som dina egna fotsulor och alla reglage som ditt eget ansikte. Du ska helt enkelt bara veta hur motorn låter i olika hastigheter och varvtal, hur bilen drar, hur motorbromsen fungerar, förväntad besninförbrukning och hur ratten för sig. Det är inga svåra saker att lära sig. Det kommer med erfarenhet och närvaro i körningen. Inte tusan sitter jag och räknar liter när jag kör, men ganska snabbt får man en uppfattning av ungefär vart nålen ska peka efter en viss typ av körning. Det gäller att hela tiden lyssna på bilen, känna hur den svarar på hur du behandlar den och av och till kasta en blick på mätarna - och lägga alltihop på det motoriska minnet. För att poängen med att lära känna sin bil är förutom att den aldrig får överraska dig, att det är livsviktigt att veta om det är bilen eller dig själv det är fel på när det händer något.

3. Du kör
Det är upp till dig som sitter bakom ratten att hantera kombinationen av de icke-kaotiska vägarna och din metallklump som inte själv tänker rädda livet på dig om du håller kring 90 km/h eller däröver. Alla planer på att "ta bilen" eller "åka bil" ska alltså bort från ditt medvetande en gång för alla. Här handlar det om att ta kontrollen och makten för att KÖRA bil. Personligen älskar jag den här biten. Det är nu det gäller att plocka fram alla antydningar till maktfullkomlighet och drömmar om världsherravälde och verkligen bara gotta sig i dem. Åtminstone inom sfären för bilens volym.
Jag tänker inte gå igenom alla trafikregler, för de borde sitta nånstans i bakhuvudet på den som kör, däremot vill jag slå ett slag för att de finns. Och de kan visserligen förklaras som ett uttryck för politikernas maktfullkomlighet utanför bilen, men man kan också välja att se dem som en slags "gratis" livförsäkring. Ju fler som följer dem desto lättare blir det att planera sin körning och komma överens i trafiken. De flesta reglerna finns till för vår säkerhet, glöm inte det.
Börja med att säkerställa sikten. Behöver rutorna skrapas så gör det ordentligt eller ta kollektivtrafiken. Rätta till backspeglarna igen om de ändrar vinkel efter att ha skrapats. Skriv upp spolarvätska på inköpslistan för det finns i det här sammanhanget ingenting som heter överkonsumtion. Titta ut. Notera att det finns rutor åt alla håll och använd dem. Om det av någon anledning inte går att se ut genom fönstren och detta inte är ditt fel så gör vad du kan för att se ändå. Rent krasst innebär det att om du inte ser ett skit så gör en kvalificerad gissning av var vägen är och vart den är på väg. Använd baklyktorna på bilarna framför som riktmärke, de vita reflexpinnarna, vägmarkeringar, gps eller vad tusan som helst! Och finns det verkligen ingenting att få vägledning av så får du fortsätta ändå. I alla fall till en plats där du kan stanna. Men det är sällan det behöver bli så illa.
Hursomhelst, tack vare en fri sikt kan du hålla koll på väglaget, skyltar (om de däremot är översnöade är ju det ett annat problem) och trafikrytmen. Det underlättar när du ska planera körningen. Återigen ingen särskilt ansträngande uppgift eftersom det handlar om att få en instinktiv koll på hur trafiken rör sig och vilka justeringar väglag och väder kräver. Det gäller alltså att vara följsam i trafiken, inte bara göra som alla andra och följa med strömmen som ett viljelöst metallkolli. Håll avstånden och bromsa inte bara för att de där framme gjorde det. Märker du däremot att du inte kan hålla avståndet längre eftersom den framför dig bromsar är det läge att byta pedal.
Återigen, det är inte snökaos bara för att det ligger snö på vägen. Om du vet hur stor bil du sitter i och har en ungefärlig känsla för hur brett ett körfält brukar vara är det inga problem att hålla sig kvar på vägen - fast du inte ser den.
Självklart finns det inget självändamål i att hålla hastigherna året runt, det finns tillfällen då det är direkt olämpligt att insistera på det. Men det finns heller ingen poäng i att sänka farten bara för att det är vinter. Många gånger blir det svårare att kontrollera bilen om du ligger långt under tillåten hastighet eftersom snö eller halka är mycket lättare att hantera om du håller en viss styrfart. Är det "djup" snö kan det vara läge att växla ner för att underlätta arbetet för motorn, för övrigt får det finnas någon slags objektivitet i valet av åtgärd. Om det till exempel ligger snö på vägen men det finns torra hjulspår att hålla sig i finns det ingen anledning att köra långsamt bara för att. Man får inga bonuspoäng för att man skapar köer.
En annan situation då det är lämpligt att hålla koll på hastigheten är när man ska svänga. Tillhör du den kategorin av bilförare som fått för sig att man bara kan svänga om man nästan står stilla så SNÄLLA sluta med det. Särskilt vintertid är det tvärtom bättre att svänga med lite hastighet. Sänk farten och lägg i lämplig växel, sen börjar du svänga och ungefär mitt i svängen är det dags att börja gasa igen. Oavsett om bakdelen släpper från vägen eller inte. Bara gör det.
Och en sak till att tänka på: BLINKA! Du kanske har sett de där orange lamporna som sitter på bilen? Eller noterat att nån enstaka person ute i trafiken har börjat blinka orange ibland? De kallas blinkers och är till för att peka ut vilket håll du tänker svänga åt. Principen är att om du ska svänga höger ska de orange lamporna på höger sida blinka. Om du ska svänga vänster är det följaktligen de vänstra orange lamporna. Fiffigt, va? Lär dig för gudsskull att använda dem!
Förresten är det inte farligt att tappa greppet. Visst kan det vara läskigt, men kom ihåg att ingenting får skrämma dig. Inte ens väglaget. Och det är oftast inte det faktum att bilen tappar väggreppet som är farligt utan hur du hanterar det. Se därför till att tappa greppet ofta för att öva på att få kontroll över bilen, men välj dina tillfällen. Jag kan inte förklara hur man gör men ett tips på vägen är att inte hålla varken för hårt eller för löst i ratten utan ha ett grepp som gör dig redo att styra dig ur vilken situation som helst.
Våga göra filbyten och omkörningar men tänk på att ge dig själv gott om tid. Ligg inte bakom andra och bli irriterad i onödan bara för att omkörningsfälten inte är plogade eller det är snö på vägen. Det du behöver tänka på är att undvika hastiga rörelser med ratten och styra in i eller ut ur snö eller modd i en så vid vinkel som möjligt. Det gäller både när du går ut i det andra körfältet och när du ska in i det igen. Ta dig tid!

4. Njut
Ha kul och njut av körningen! Det är mycket lättare att inte oroa sig för vinterkörningen om man tycker att det är roligt att ägna sig åt den.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar