Är nog inte ett barn av min tid ...

Det har aldrig varit enklare att ta bilder av saker man ser eller situationer man är i, ändå lever jag kvar i "jag glömde kameran"-eran. Därför blir det inga bilder, den här gången heller. Däremot kan jag berätta om den trevliga Smålandsträffen som gick av stapeln i Vimmerby, lördagen den femte maj. Till alla som inte var där (och det var många): Småland är Sveriges mittpunkt (på ett ungefär, nästan) så masa er hit nästa gång, ni kommer inte ångra er!
Och till er, Starsmoor (missa inte att kolla in det coola Vildsintprojektet), Martin Glännhag och Helena Dahlstrand som var där: stort, stort tack! Vi pratade nästan oavbrutet (ibland rentav om böcker) från det att vi sa hej till att vi sa hejdå.

Men vi började dagen med att äta gott på Lantköket på Astrid Lindgrens Näs där vi sedan blev sittande i den mysiga miljön en lång stund. Det var inget fel på vädret, egentligen, men vi drog oss ändå lite för att gå ut eftersom vi trots solen blev ordentligt blåsta på värmen.

Till slut trotsade vi vindarna och begav oss ut på en guidad tur genom stan. Det kanske är jag som lider av någon slags arkitektonisk galenskap, men jag bara måste få åka tillbaka och utforska stan ordentligt för jag är säker på att det finns en idé som vill komma fram bland alla de där trähusen! Annars är min relation till Vimmerby färgad av barndomens förväntningar på att ungdomens äventyr väntade där (men det blev inte så eftersom familjen flyttade  före både mina och brorsans tonår, med god margnial). För trots att jag bodde många år i Hultsfred och då var scout i Vimmerby har jag egentligen inte "varit" i stan. Jag kan i varje fall inte minnas att familjen åkte in till själva centrum för att gå runt och titta eller så. Nåja. Poängen är att jag uppskattade den guidade rundturen.

Efter den välbehövda promenaden var det lika välbehövligt att få sitta med en kopp värme och en stor dos socker. Vi hittade en solig uteservering och blev kvar där till stängningsdags. Djupfrysta vandrade vi tillbaka till våra bilar och fortsatte prata ett tag till på parkeringen.

Och älskade lilla bilen var alldeles instängt solvarm! SÅ SKÖNT! Men det var lika bra att dra på värmen för fullt och riktigt gotta in sig i upptiningsfasen. Kändes faktiskt nästan lagom varmt när jag kom hem.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar